İsveççe: I
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
𝄆 Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Ğn våra fäders jord. 𝄇

II
Vårt land är fattigt, skall så bli
För den, som guld begär.
𝄆 En främling far oss stolt förbi:
Men detta landet älska vi,
För oss med moar, fjäll och skär
Ett guldland dock det är. 𝄇

III
Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng.
𝄆 Den mörka skogens dystra sus,
Vår stjärnenatt, vårt sommarljus.
Allt, allt, vad här som syn, som sång
Vårt hjärta rört en gång. 𝄇

IV
Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog.
𝄆 Här, här, i klar som mulen tid.
Med lycka hård, med lycka blid.
Det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog. 𝄇

V
Vem täljde väl de striders tal.
Som detta folk bestod.
𝄆 Då kriget röt från dal till dal.
Då frosten kom med hungers kval.
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod? 𝄇

VI
Och det var här det blodet flöt,
Ja, här för oss det var,
𝄆 Och det var här sin fröjd det njöt,
Och det var här sin suck det göt.
Det folk som våra bördor bar
Långt före våra dar. 𝄇

VII
Här är oss ljuvt, här är oss gott,
Här är oss allt beskärt;
𝄆 Hur ödet kastar än vår lott.
Ett land, ett fosterland vi fått,
Vad finns på jorden mera värt
Att hållas dyrt och kärt? 𝄇

VIII
Och här och här är detta land.
Vårt öga ser det här,
𝄆 Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa glatt på sjö och strand
Och säga: se det landet där.
Vårt fosterland det är. 𝄇

IX
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
𝄆 Och blev vårt liv en stjärnedans.
Där tår ej göts, där suck ej fanns.
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå. 𝄇

X
O land, du tusen sjöars land,
Där sång och trohet byggt,
𝄆 Där livets hav oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land.
Var för din fattigdom ej skyggt.
Var fritt, var glatt, var tryggt. 𝄇

XI
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
𝄆 Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång. 𝄇

Fince: I
Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
soi, sana kultainen!
𝄆 Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä rantaa rakkaampaa,
kuin kotimaa tää pohjoinen,
maa kallis isien! 𝄇

II
On maamme köyhä, siksi jää,
jos kultaa kaivannet
𝄆 Sen vieras kyllä hylkäjää,
mut meille kallein maa on tää,
sen salot, saaret, manteret,
ne meist on kultaiset. 𝄇

III
Ovatpa meille rakkahat
koskemme kuohuineen,
𝄆 ikuisten honkain huminat,
täht'yömme, kesät kirkkahat,
kaikk'kuvineen ja lauluineen
mi painui sydämeen. 𝄇

IV
Täss auroin, miekoin, miettehin
isämme sotivat,
𝄆 kun päivä piili pilvihin
tai loisti onnen paistehin,
täss Suomen kansan vaikeimmat
he vaivat kokivat. 𝄇

V
Tään kansan taistelut ken voi
ne kertoella, ken?
𝄆 Kun sota laaksoissamme soi,
ja halla näläntuskan toi,
ken mittasi sen hurmehen
ja kärsimykset sen? 𝄇

VI
Täss on sen veri virrannut
hyväksi meidänkin,
𝄆 täss iloaan on nauttinut
ja murheitansa huokaillut
se kansa, jolle muinaisin
kuormamme pantihin. 𝄇

VII
Tääll' olo meill on verraton
ja kaikki suotuisaa,
𝄆 vaikk onni mikä tulkohon,
maa isänmaa se meillä on.
Mi maailmass on armaampaa
ja mikä kalliimpaa? 𝄇

VIII
Ja tässä, täss' on tämä maa,
sen näkee silmämme.
𝄆 me kättä voimme ojentaa
ja vettä rantaa osoittaa
ja sanoa: kas tuoss' on se,
maa armas isäimme. 𝄇

IX
Jos loistoon meitä saatettais
vaikk' kultapilvihin,
𝄆 mis itkien ei huoattais,
vaan tärkein riemun sielu sais,
ois tähän köyhään kotihin
halumme kuitenkin. 𝄇

X
Totuuden, runon kotimaa
maa tuhatjärvinen
𝄆 miss' elämämme suojan saa,
sa muistojen, sa toivon maa,
ain ollos, onnees tyytyen,
vapaa ja iloinen. 𝄇

XI
Sun kukoistukses kuorestaan
kerrankin puhkeaa,
𝄆 viel lempemme saa nousemaan
sun toivos, riemus loistossaan,
ja kerran, laulus synnyinmaa
korkeemman kaiun saa. 𝄇

I
Bizim diyar, bizim diyar, Vatanımız!
Çınla, güzel söz, ses ver!
𝄆 Başka yükselen tepe veya ulu dağ,
Başka eğimli vadi, başka kuzey sahil,
Daha çok sevdiğimiz, olamaz,
Atalarımızın bu diyarından. 𝄇

II
Bizim diyar fakirdir, varsın öyle de olsun
Odur ki ona altın can atar.
𝄆 Yabancılar gururla geçer, ama biz
Daima bu vatanı sevmeliyiz, görürüz biz,
Bozkırında, tepelerinde, adalarında ve dalgalarında,
Altından bir diyar, pek cesur. 𝄇

III
Şırıldayan derelerimizi severiz, çok berrak,
Coşkun akan nehirlerimizi, çok güçlü,
𝄆 Koyu ormanların fısıltısı, geceleri,
Yıldızlı göklerimiz, yaz ışığımız,
Bunların, bütün hepsini, gördüğümüzde ve söylediğimizde,
Hissettik ve içlerinde yaşadık. 𝄇

IV
Burada atalarımız savaştı, korkmadan,
Kılıçla, sabanla, ve fikirle.
𝄆 Ve burada, bulutlu zamanlarda ve açık havada,
Bahtlarıyla önlerinde ve arkalarında,
Fin kalpleri attı, ve getirdiler
Ve doğurdular doğurmaları gerekeni. 𝄇

V
Kim anlatır, tüm bu dövüşleri, masalları,
Hepsinde bu halkın direndiği,
𝄆 Savaşın vadiden vadiye taştığını,
Ayazın bastırdığını, açlığın feryadıyla?
Kim tarttı akan kanlarını,
Ve dirayetlerini hakkıyla? 𝄇

VI
Ve burasıdır kanlarının aktığı,
Bizim için, burada, bu sahilde;
𝄆 Ve burasıdır neşelerinin canlandığı,
Burasıdır, iç çektikleri ve ah ettikleri,
Bu insanlardır bizim yükümüzü sırtlanan
Bizden evvel, çok önce. 𝄇

VII
Burasıdır tatlı ve güzel, biliriz,
Hepsini, hem de, bize verir bura;
𝄆 Fakat kader kısmetimizi belirledi,
Bir yurt, bir vatan, sahibi olduk.
Yeryüzünde başka bir şey var olacak mı
Daha değerli, başımızın tacı? 𝄇

VIII
İşte burası, burada o vatan,
Burasıdır bütün gözlerin gördüğü;
𝄆 Elimizi işaret edip uzatabildiğimiz,
göstermek için, neşeyle, denizini ve sahilini,
Ve dediğimiz "Koru bu ülkeyi, ki odur,
Odur bizim Vatanımız." 𝄇

IX
Ve eğer bir kez yükselebilseydik
Altından bulutlara, yerden,
𝄆 Ve yıldızlı göklerde gezseydik,
Kimsenin gözü yaşlı olmadığı, kimsenin iç çekmediği o yerde,
Bu fakir yalnız ülkeye, lakin,
Özlem dolu gönüllerimiz gitmek isterdi. 𝄇

X
Ey diyar, binlerce gölün sahibi diyar,
İnancın, ezginin, ve sevincin,
𝄆 Hayatın ana denizinin bize verdiği sahil,
Ata toprağımız, istikbaldeki yurdumuz,
Fakirliğinden utanma, asla,
Dingin ol, memnun ol, özgür ol! 𝄇

XI
Çiçek açışların, şimdi gözlerden saklı,
Tomurcukların fışkırsın birazdan.
𝄆 Bak! sevgimizden, doğru olarak yükselir,
Güneşin, umudun, neşen, ışığın,
Ve daha yukarı, bir kere, daha dolu ve güçlü,
Ülkemizin şarkısı çınlasın. 𝄇